Roy Søftings slektssider
Anene til Roy Søfting - og veldig mange fra dagens kommuner, Vefsn, Grane, Hattfjelldal, Hemnes, Leirfjord, Herøy, Dønna, Vega, Tjøtta, Alstahaug, Velfjord, Vevelstad, Rana, Nesna, Træna og Lurøy.
Fornavn:  Etternavn: 
[Avansert søk]  [Etternavn]

Hallstein TORLEIFSSON

Mann Ca 1275 -


Personlig informasjon    |    Notater    |    Alle    |    PDF

  • Navn Hallstein TORLEIFSSON 
    Fødsel Ca 1275  Isle of Man Finn alle personer med hendelser på dette stedet 
    Kjønn Mann 
    Person ID I4096  Roys slekt
    Sist endret 17 Mar 2024 

    Familie Sigrid Håkonsdatter BOLT,   f. 1281, Ringerike Finn alle personer med hendelser på dette stedetd. 1363, Egge, Steinkjer Finn alle personer med hendelser på dette stedet (Alder 82 år) 
    Ekteskap Ca 1300 
    Barn 
     1. Nils Hallsteinsson SCHANCHE,   f. Ca 1300, Norge Finn alle personer med hendelser på dette stedetd. Ca 1350, Mjälle, Frösön i Sverige Finn alle personer med hendelser på dette stedet (Alder ~ 50 år)
    Famile ID F1536  Gruppeskjema  |  Familiediagram
    Sist endret 17 Mar 2024 

  • Notater 
    • Ridder og riksråd. Han var kongssønn fra Isle of Man, men arvet ikke kongedømmet fordi kong Magnus Lagabøte måtte avstå Isle of Man og Hebridene til Skottland ved freden i Perth i Skottland i 1266. Kanskje fikk han "regjere" som sysselmann i Jämt- land som trøst av kong Magnus for den tapte kongekronen? Hans segl fra 1303 med tre avhugde, bøyde skanker er kanskje et lite bevis for slektskapet mot Skancke slekten i Jämtland. Skancke slekten har et våpen som har den avhugde skanken. Han var sysselmann for Jämtland fra 1326.

      Opplysniger om Hallstein Torleivson ( fra Bjørn Espell)

      Det meste av dette kommer fra Bjørn Espell, "Mina anteckningar om Hallsten Torleifsson". Det som er skrevet på norsk er mine kommen­tarer.

      Vid freden i Perth, Skottland, 1266 avstod norske kungen Magnus Lagaböte öarna Isle of Man och Hebriderna till Alexan­der III av Skottland. Det var icke populärt bland befolkningen på öarna och resulterade i ett uppror 1275 som slutade med förlust för upprorsmakarna. En tid efter nederlaget emigrerade Hallstein Torleifsson till Norge och modern Maud säges ha följt efter 1292. Hallstein var i Nidaros 1303 som 'kongsmann' under kung Håkon VI (Magnus Lagabötes son). Där brukade han ön Man´s kungliga sigill, som togs i bruk som sigill för kungarna på Man omkring mitten av 1200-talet. Hallstein blev slagen till riddare och utnämnd till syssloman i Jämtland. I juli 1326 gav kung Magnus VII Eriksson av Norge-Sverige Hallstein och lagman Arne i uppdrag att undersöka klagomål framställda av ärkebiskop Olav i Uppsala. Olav hade jurisdikation över Jämtland trots att Jämtland på den tiden var en del av Norge. (Källa: G.V.C. Young 1986)

      P.A.Munch i 'Det norske folks historie' skriver i 1862 i forbindelse med diplomet av 1326 der Hallstein Thorleifson er nevnt som Sysselmann: 'Den her nevnte Hr. Hallstein var en af de gamle herrer fra Kong Haakons tid, der allerede i 1303 anvendtes som overordentlig kongelig Ombudsmand i Thrøndelagen, hvor han synes at have haft hjemme'. (s. 371). På s. 377 hvor Munch ramser opp sysselmennene, skriver han 'Hr. Hallstein Thorleifssøn, fra Trøndelagen' så der tar han ingen forbehold. (Källa: May Teistevoll)

      Fadern flyttade till Norge, men det förekommer två olika uppgifter om när detta hände; G.V.C. Young anger 1280 medan May Teistevoll har angett år 1250. Är den senare uppgiften riktig så bör Hallsten vara född i Norge. (Egen sammanställning)

      FOGDENS UPPGIFTER. För att styra den del av Norge som Jämtland utgjorde, behövde den norske kungen en representant i landet. Från början kallades han sysselman eller fogde. Fogden var bosatt på Kungsgården på Frösön. Han uppträdde med mycken ståt. På sina resor åtföljdes han av ett stort följe för vilket bönderna fick hålla både skjuts och traktering. Fogden hade stor makt och myndighet, han tog upp skatt och förvaltade de kungliga egendomarna samt svarade för ordning och säkerhet i landet, ledde förhandlingarna på tinget och kungjorde dess beslut. Han ombesörjde utskrivning av krigsfolk och höll mönstring vid vapentingen. Inte sällan frestades han att missbruka sin ställning för egen fördel. Då han hade både skatteindrivning och rättsväsenet i sin hand, låg det nära till hands att utdöma högre böter, som han sedan stoppade i sin egen ficka. När fogden hade landskapet i förläning var faran för godtycke ännu större. (Källa: Hammerdals/Gåxsjö historia, Gunnar Englund)

      Öriket Mans vapen, som för övrigt är öns statsvapen än i dag, har i det norska medeltidsriket endast återfunnits hos Hallsten Torleifsson och hans son Nils Hallstensson. Detta har föranlett H. Hildebrand och N. Ahnlund att från mer allmänna utgångspunkter hålla någon form av samband mellan ön Man och de jämtländska vapeninnehavarna för troligt. (Källa: Jämten 1969, C.R. Carlsson)
      Magnus 'Barfot', 1073-1103, kung i Norge, använde samma vapen (de tre benen) som Hallsten Torleifsson. (Källa: G.V.C. Young)

      De främsta bland de adliga krigarna var riddarna som dubbades av kungen. Riddarna betjänades av adliga väpnare och småsvenner. Riddarväsendets anda var chevaleresk. Trohet, heder och ära framställdes som höga ideal. Till riddarnas plikter hörde att skydda de svaga. I första hand kom detta gälla kvinnorna, och de hyllades tillsammans med kampen och äventyret i sånger och romaner. En ringa del av denna kontinentala riddardiktning nådde i sent och stympat skick fram till vårt land. Genom sina väl behärskade rörelser ville riddarna framstå som ett föredöme i värdighet och sinnesjämvikt inför mängden. Den nya stormansklassen var väl medveten om sitt värde och sin plats i samhällshierarkin och fann ett sätt att uttrycka sin exklusivitet i bild. Det skedde genom heraldiken, genom vapensköldar och andra tecken. (Källa: Alf Åberg)